Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-l och tjock-l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varda ett verkligt kraftljud, såsom i ett starkt uttaladt knall
eller skräll, är därjämte en vinst, som ur uttrycksfullhetens
synpunkt ej nog högt kari uppskattas, och sålunda har
kraftbesparingslagen i det högsvenska klang-l frambragt ett ljud,
som täflar med det gammalnordiska ljudet i kraft, men
öfvergår detsamma i klang, i smidighet, i uttrycksfullhet och
skönhet samt framför allt i förmågan att i enlighet med
kulturspråkets utvecklingslagar främja uttalet af de förnämsta
bland språkets öfriga ljud.[1]
För inlärandet af det högsvenska l-ljudet fordras sålunda,
att den talande gör sig reda för ljudets bildningssätt och
med uppmärksamhet vakar öfver, att tungspetsen vid l-ljudets
uttalande sättes mot tandfästet och ej böjes uppåt-bakat mot
hårda gommen. Lättast försiggår inöfningen af detta ljud
framför de höga främre vokalerna y och i, efterföljda af
tandfästeljud, d, t och n, som dock måste ansättas mot
tandfästet, ej högre upp, så att de blifva vare sig supradentala
eller kakuminala. Tydligt är nämligen, att så väl de höga
främre vokalerna som tandfästekonsonanterna underlätta
tungans riktiga l-läge eller innebära minsta frestelserna för
henne att böja sig uppåt-bakat i tjock-l’s-läge. Efter
inöfningen af klang-l i dessa ställningar kan man sedermera
öfvergå till öfningar med ljudförbindelserna ly och li med
följande läpp- och tungryggskonsonanter samt därefter inöfva
uttalet af le, lä, lo, lu, lo, lå, la efter samma plan. När
tillbörlig färdighet är vunnen vid uttalet af l såsom
begynnelseljud, vidtager öfningen af l såsom mellan- och slutljud, så
långt möjligt är, enligt samma plan.
Ljudöfning.
Lytt lyte lyda litet lita liter lida lider lynne lin linne
lintyg lyra lirka lystra lysten list listig lisma;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
