Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifstråd underkastad en ytterligare abbreviatur, hvarför
ingen må förtänka honom om han söker sig en
tillflyktsort som någorlunda kan freda honom för pareens
attentater.
Nu skulle imellertid någon kunna fråga: »hvartill
tjenar då egentligen detta ting som kallas konstkritik
och specielt musikkritik? Månne det alls tjenar till något?»
Derom må nu tankarne vara delade; något
positivt torde dock kunna sägas om saken.
Den bildande konsten har stadiga och solida
egenskaper, men musiken är en företeelse af mera flygtig
natur: tonerna äro bevingade väsenden; de smeka örat
i förbifarten och ila vidare; ingen vill hålla stånd.
Beskådaren kan fasthålla konstnärens bilder så länge
han för godt finner; men åhöraren förmår icke fånga
någon af de glänsande fjärilar som fladdra förbi honom.
Kritiken deremot bör söka fixera de flygtiga bilderna
inom den tekniska eller esthetiska reflexionens synkrets,
och, i det den utvecklar samt åskådliggör deras inre
väsende, kan den stundom möjligen lyckas höja den dunkla
aningen till tydligare medvetande, till klarare insigt.
Det är en ofta återkommande företeelse, att snillet
misskännes eller hemfaller åt glömskan. Gör en stor
förmåga lycka i början, så blir han modern, och detta
är vanskligt. Derefter inträffar ofta glömskans period,
och den kan vara i år, ja i sekler. Men till följd af
en orubblig verldslag inträder för en verklig genius
förr eller sednare en tredje tidpunkt; ännu en gång
skall han uppstå, och då faller han ej mera: det är
klassicitetens, odödlighetens stadium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
