Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter som nämde svartkonstnär. Han tyckes nemli-
gen vilja indela vårt slägte i två stora flockar: den
ena är till för att förgöra, den andra att förgöras;
ett mindre parti är med om båda delarne. Dessa
förmedlande bifigurer åter, med intressen af mindre
mördande natur, och som liufvudsakligen represen-
tera de komiska dagrarne, hvilka i verkligheten al-
drig underlåta att uppträda vid sidan af de tragi-
ska skuggorna — dessa felas helt och hållet, och
deraf kommer taflans .exklusiva svärta. Men denna
onatur, så menlig för de dramatiska motivernas fri-
are och mångsidigare utveckling, är en gång för alla
en vedertagen egenhet hos den italienska serian,
och ett slägtdrag bör icke läggas individen till last.
Italienaren tror stadeligen på dess förträfflighet och
förstår att så kraftigt göra sin tro gällande, att man
först af upplystare tider, som ej tyckas ligga oss i
alltför nära, lärer kunna vänta dess afstyrande.
En gammal zigenerska, som jagats på porten, i
då hon ville innästla sig på ett slott i Spanien, I
tillhörigt en grefve Luna, sökte hämnas denna skymt I
genom att trolla en feber på den ene af grefvens (
båda små söner. Gumman blef gripen och bränd, i
till straff för sitt okynne; men hennes dotter, Azu- i
cena, lät icke saken bero dervid, utan bortstal gos- s
sen, den hon i sin tur tänkte bränna lefvande; t
dock såg hon sig icke bättre för, än att hon stekte [
sin egen son, under det att grefvens stod oskadd s
bredvid och såg på, hvilket qui pro quo hon märkte
för sent. Den lille grefven, hvilken hon uppfo- $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
