Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett obotligt ondt - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OBOTLIGT ONDT.
225
»Hvad bruka ni få till middag?»
»Vanligen köttsoppa eller kål, biffstek och dessert.
Vår värdinna har en bra jungfru. Men hvarför frågar
ni allt det där?»
»Bara för att ha något att tala om.»
Det var mycket Vasiljeff skulle ha velat tala
med henne om. Han kände en oemotståndlig önskan
att få veta hvarifrån hon var, om hennes föräldrar
lefde, och om de visste att hon var här, hur hon
kunnat komma sig in i detta hus, om hon var glad
och nöjd eller om hon plågades af tunga, sorgsna
tankar, om hon hoppades att komma bort ifrån de
förhållanden, i hvilka hon nu lefde ... Men han
kunde icke uttänka hur han skulle börja, och i hvilken
form han skulle framställa frågan för att icke synas
ogrannlaga. Han satt länge och funderade och frågade
sedan:
»Hur gammal är ni?»
»Aderton år,» svarade damen, medan hon
skrattande såg på de gester, som den dansande artisten
utförde med händer och fötter. Plötsligt brast hon
ut i gapskratt och sade något mycket cyniskt.
Vasiljeff blef förlägen och försökte le, då han icke visste
hvilket uttryck han skulle antaga. Han var den
ende, som skrattade, alla de öfriga — hans vänner,
musikanterna och kvinnorna — sågo icke ens på
hans granne och hade säkert icke hört hvad hon
sade.
»Säg till om vin!» föreslog hon åter.
Hennes röst och hvita pälsgarnityr gjorde ett
obehagligt intryck på honom, och han gick ifrån
henne. Han tyckte, att det var kväfvande hett, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
