Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duprez, Caroline - Duprez, Leon - Dupuy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Theatre Lyrique i Paris; f. 1833,
den förres dotter; gift med Amédée
Vanden-Heuvel, accompagnatör vid Stora
operan.
Duprez, Leon. Sångare, broder till
den förra; anställd vid Theatre
Lyrique i Paris; debuterade 1863 i
Mozart’s »Cosi fan tutte».
Dupuy eller Du Puy, Jean Baptiste
Édouard Louis Camille. Musiker och
skådespelare; enligt Bernsdorf 1773,
enligt »Svenska Theaterminnen» 1767 i byn
Corselles nära Neufchatel, der fadren var
föreståndare för ett gruf-verk. Den
unge D. erhöll sin första uppfostran i
Geneve, skickades derpå till Paris, der
han erhöll undervisning af Chabran i
violin, och af Dussek i piano. Vid 16
års ålder utnämndes han till
concertmästare i Rheinsberg hos Prins Henrik
af Preussen; gjorde flera konstresor i
Tyskland, derunder han vann bifall för
sitt vackra violinspel; besökte 1792
Stockholm, der han först anställdes som
violinist och sedermera som
premiersångare vid Stora operan;
landsförvistes 1809 från Sverige, emedan det på
högre ort blef bekant att han i ett
gladt sällskap sjungit revolutionära
sånger. Sista gången han, efter sin
förvisningsdom, fick uppträda på kongl.
theatern, hade han valt »Lilla
Matrosen», deri han, vid den af honom, på
trots, skarpt betonade repliken: »Jag
stannar qvar här», helsades med
stormande applåder. Anländ till
Köpenhamn, blef han utnämnd till
concertmästare och förste sångare vid
dervarande kongl. theater. Under
Köpenhamns bombardement af Engelsmännen,
ingick D. som volontär vid en inom
staden organiserad fricorps; blef för
flera gånger ådagalagd tapperhet
befordrad till löjtnant. Ett intimt
förhållande, hvari han stod till ett högt
uppsatt fruntimmer i Danmark, hade för
honom kunnat medföra en olycklig
utgång, om icke konung Fredrik VI: s
särskilda bevågenhet för hans person
afböjt föjlderna, och låtit det stanna
vid en förvisning ur Danska staterna.
Efter 1809 års revolution återkom D.
till Sverige, mottogs der med öppna
armar och utnämndes 1812 till kongl.
hofkapellmästare med professors titel samt
återsågs med förtjusning i »Don Juan»
m. fl. operor; † i Stockholm af
slagfluss 1822; begrofs på Johannes
kyrkogård. Ypperlig orchesterchef,
melodirik, bildad och behaglig tonsättare,
omtyckt violinspelare, oöfverträfflig
dramatisk sångare och skådespelare i den
lätta genren, och i öfrigt af ett
intagande umgängessätt, var han
allmänhetens synnerliga gunstling. Bland
hans compositioner må anföras:
operetten .»Ungdom och Dårskap»;
ouvérturen och 1:sta akten till Valerii »Björn
Jernsida»; musik till balletten »Feten
för den gamle generalen»; samt
musiken till Sophia Magdalenas och Carl
XIII:s begrafning; tillfällighetspjesen
»Föreningen», samt Folksången »Carl
Johan vår kung», hvars musik, i allo
uppfyllande vilkoren för en folksång,
dock icke blef bibehållen, emedan, som
man eget nog gifvit till skäl, dess
text i flera hänseenden var misslyckad;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
