Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hirschbach, Hermann - Hirschfeld, Johann Friedrich - Hiss - Hjelplinier - Hjortberg, J. F. - Hoboist - Hodges, E. - Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Berlin; utgaf från 1842, under en
följd af år, musikaliska tidskriften:
»Kritisches Repertorium», hvari
skarpsinniga, men skoningslösa och bittra
critiker gjorde hans namn fruktadt och
hatadt. Hans comp., deribland
förnämligast en symphoni och stråkquartetter,
hafva vunnit föga anklang; sedan några
år har han hufvudsakligen sysselsatt sig
med börsspekulationer,
Hirschfeld, Johann Friedrich.
Waldhornvirtuos; f i Thüringen omkring
1775; kom 1800 från Petersburg till
Stockholm, der han blef anställd som
1:ste waldhornist vid kongl.
hofkapellet; ännu 1830 beundrades hans
förträffliga ton och hans smakfulla föredrag.
Hiss. Namnet på den med ett kors
företecknade noten h; förvexlas
enharmoniskt med c.
Hjelplinier. Se Bilinier.
Hjortberg, J. F. Musikdirektör,
Associerad led. af musik. akad. och
anställd som violoncellist vid kongl.
Hofkapellet i Stockholm; har uppträdt som
solist i flera concerter derstädes.
Hoboist. Se Oboist.
Hodges, E. Orgelnist i Bristol; f.
derstädes 1796; erhöll 1825
musikdoctorsdiplomet från universitetet i
Cambridge; var 1839 orgelnist i
New-York. Skrifvit flera kyrkocomp.
Hoffmann, Ernst Theodor Amadeus.
Ryktbar, genialisk skriftställare; f. 1776
i Königsberg; väckte redan vid 12 års
ålder uppseende för sitt clavérspel och
sin sång, och visade derjemte anlag
för teckning, förnämligast i den
komiska genren. Studerade juridik vid
universitetet i Königsberg; blef efter
slutade studier anställd i Statens tjenst
som Regerings-Råd i Posen, derefter i
Plozk och sist i Warschau. Vid
Fransmännens inbrott 1806 måste han, i
likhet med öfriga Preussiska embetsmän
i Polen, lemna sin tjenst och försörja
sig med musiklectioner; knöt derunder
en närmare bekantskap med Reichardt,
och studerade under hans ledning comp.
1808 kallades Hoffman till
musikdirektör vid theatern i Bamberg, der han
tillika måste blifva regissör och
dekorationsmålare m. m.; skref derunder
artiklar till Leipz. allg. mus. Zeit.
Krigsoroligheterna under denna tid, i
förening med andra omständigheter,
beröfvade honom sin plats. Genom
Stats-Canzleren furst Hardenbergs försorg,
utnämndes han ändtligen 1814 till
Kammar-Rätts-Råd i Berlin, der han † 1822.
Bland hans comp. märkas: sångspelet
»Scherz, List und Rache» (texten af
Göthe), uppfördt i Posen; »Die lustigen
Musikanten» text af Clemens Brentano),
gifvet i Warschau; »Schärpe und
Blume» (hvartill han sjelf skrifvit texten);
operan »Undine» (efter Fouque’s
Roman af samma namn), uppförd i
Berlin, och af C. M. v. Weber högt skattad.
I alla Hoffmann’s underbara, oftast dystra,
hemska, alltid intressanta berättelser,
framlysa klarhet och genomgripande
uppfattning af ämnet. Hela sitt lif
framlefde han i en excentrisk retelse,
hvilket, jemte förtärandet af hetsiga viner,
icke litet bidrog att förkorta hans
dagar. Ännu på dödsbädden kämpande
med plågorna af ett långvarigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
