Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljud - Ljudhål - Ljudpinne - Ljunggren, Michael Henrik - Lobe, Johann Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämgafflar, strängar m. m. d. äro sjelftonande
kroppar, emedan de meddela sina egna
delars vibrationer åt luften
Blåsinstrumenter äro deremot icke
sjelftonande, emedan det är den i dem
befintliga luftkolonn, som vid anblåsningen
sättes i vibration och sålunda
åstadkommer tonen.
Ljudhål. Det på åtskilliga
instrumenter — clavér, guitarr, violin m.
fl. — i resonansbotten utskurna hål,
som bringar den i instrumentet
befintliga luften i förbindelse med den yttre.
På violininstrumenter kallas dessa
öppningar med afseende på deras form:
F-hål.
Ljudpinne. (Fr. Arne). Den under
stallet på en violin fästade träpinne,
som tjenar att motverka strängarnas
tryckning på instrumentets öfre del.
Ljunggren, Michael Henrik.
Fanjunkare; en af Sveriges, utmärktaste
cornettister, associerad led. af musik. akad.,
samt anställd som stabstrumpetare vid
Smålands Husarregementets musikcorps;
f. 1824; är f. n. bosatt i Eksjö. Var
anförare för den s. k. Småländska
husarquintetten, hvilken 1857—59
uppträdde i concerter såväl i hufvudstaden
som i landsorten och skördade för sina
prestationer stort bifall.
Lobe, Johann Christian.
Theoretiker, musikskriftställare- och tonsättare;
f. i Weimar 1797. Hans fader var
anställd vid Bertuchska
kopparstickstryckeriet, och egde derjemte
skicklighet på flera instrumenter.
Erkestorhertiginnan Maria Paulowna, som
under en spatserfärd, hörde den 7-årige
Lobe blåsa flöjt, hvilket han lärt af sin
fader, intresserade sig för honom, och
gaf honom musikdirektör Riemann till
lärare såväl i flöjt som i violinspelning.
I sitt 11:te år uppträdde Lobe som
flöjtist i en Concert på theatern i
Weimar; hos kapellmästaren A. E. Müller
derstädes fullbordade han sedermera
sina flöjtstudier. 1811 uppträdde han
i en Gewandhausconcert i Leipzig, och
afbröt samma år sin gymnasiicurs för
att taga anställning som 2: dre flöjtist
vid kapellet i Weimar. Från denna
tid egnade han sig med ifver åt det
theoretiska studiet. Rochlitz emottog
af honom några musik-uppsatser, dem
han införde i Leipz. allg. mus. Zeit.;
derefter följde flera musikesthetiska och
belletristiska afhandlingar, hvilka
upptogos i olika musikjournaler. Åren
1819—20 uppträdde han i Wien och
Berlin som flöjtspelare med bifall.
Följande året uppfördes i Weimar med
framgång hans opera »Wittekind», hvars
text han sjelf författat. Hans
»Fürstin von Granada», hvartill han
äfvenledes skrifvit texten, med undantag af
den versifierade, gafs såväl i Weimar
som i Cassel och Leipzig. 1846
pensionerades han med titel af Professor,
hvarefter han flyttade till Leipzig samt
öfvertog 1846—48 redactionen af allg.
musik. Zeit., och gaf undervisning i
composition. Hans gagnrika
verksamhet har ofta blifvit afbruten af
sjuklighet. Utgifvit: »Compositions-Lehre oder
umfassende Theorie von der
thematischen Arbeit. und den modernen
Instrumentalformen etc.» (Weimar 1844);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
