Musik-Lexikon / 332 (1864) Author: Johan Leonard Höijer - Tema: Reference, Music Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norman, Ludvig - Nota buona - Nota cambiata - Nota cattiva - Nota characteristica - Nota contra notam - Nota romana - Nota sostenuta - Notation - Note sensible - Noter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Clavierstücke.» (op. 9); Quartett för
piano, violin, viola och violoncell (op.
10); Tillfällighetsstycket: »Framåt»,
uppfördt å kongl. theatern vid invigningen
af Jernvägen till Götheborg; Cantat (den
4 Nov. 1864); Sorgmarsch öfver prins
Gustaf; 30 Svenska folkvisor satte för
piano (2.:ne häften); flera häften sånger.

Nota buona. (It.) En på stark
taktdel fallande not; äfven benämning på
sjelfva taktdelen.

Nota cambiata. (It.) Vexelnot.

Nota cattiva. (It.) En på svag
taktdel fallande not; äfven benämning på
sjelfva taktdelen.

Nota characteristica. (Lat.) Se
Inledningston.

Nota contra notam. (Lat.) Se
Contrapunkt.

Nota romana. (Lat.) Se Neumer.

Nota sostenuta. (Lat.) Se Klockton.

Notation. Detsamma som
Semeiographi (s. d.)

Note sensible. (Fr.) Inledningston.

Noter. De tecken hvarmed tonerna
betecknas. Notplanet lemnar olika rum
för noterna; det rum noten derå
intager bestämmer tonhöjden; notens
tidvärde bestämmes af dess skapnad. I
nutidens musik kallas den not, hvilken
tjenar till måttstock för de olika
notvärdenas tidförhållanden:

hel, och tecknas : #

; den not, som i tidvärde gäller
hälften af den hela noten kallas

half och tecknas: # eller #

; fjerdedelen af
den hela notens tid värde kallas
Fjerdedelsnot och tecknas:

# eller ♩

Åtondedelsnoten tecknas:

# eller ♪

;
Sextondedelsnoten:

# eller #

Trettiotvåendelsnoten:

# eller #

;
Sextiofjerdedelsnoten:

# eller #

;
Etthundratjugoåttondedelsnoten:

# eller #

Jfr Notplan, Octav och Bilinier.
Grekerna begagnade öfver 900 olika
nottecken, bestående af bokstäfver ur
deras alphabet, dels enkla, dels
fördubblade och i olika ställningar eller i
förkortningar. Romarne bibehöllo en
del af dessa notbeteckningar, till dess
Gregorius den store i 6:te seklet
dertill införde de 7 första bokstäfverna i
romerska alphabetet. Den lägsta tonen
hette då, naturligtvis efter 1:sta
bokstafven i alphabetet: a. En lägre ton
som sedermera tillades af Hucbaldus,
fick det Grekiska namnet gamma (Γ),
deraf Fransmännens Gamme (s. d.).
500 år derefter hade tonföljden åt
djupet till ökats med f, e, d och c, då
således den stigande tonföljden
betecknades i följande ordning: c, d, e, f, g,
a, ♭ eller h. Till 7:de tonsteget
användes näml. ömsom 2:ne toner; den
ena, som betecknades med ♭, kallades
♭-rotundum, eller det runda ♭, — den
andra, som betecknades med ♮,
kallades ♭-quadratum eller det fyrkantiga ♭.
Nämnde latinska namn hafva i våra
dagar en helt annan betydelse, enär de
utgöra namn på chromatiska tecken. I
det fallet att ♭ begagnades, kallades
noten : cantus mollis; begagnades åter h
eller ♮, fick den namn af cantus durus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>