Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viola d'amore - Viola da braccio - Viola di gamba - Viole - Viole, Rudolph - Violin - Violinclav - Violon - Violoncell - Violone - Viotti, Giovanni Battista. - Vippor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Fr.) Föråldradt stråkinstrument af
större byggnad än altviolen; med 12
till 14 tarm- och metallsträngar.
Viola da braccio. (It.) Se
Altviol.
Viola di gamba. (It.) Detsamma
som Gamba (s. d.).
Viole. Se Altviol.
Viole, Rudolph. Tonsättare,
musiklärare och musikskriftställare; f. i
Schochwitz nära Halle 1825; elev af
Liszt; sedan 1857 medarbetare i
»Leipziger neuen Zeitschrift für Musik. Comp.
Pianosonater etc.
Violin. (Fr. Violon; It. Violino).
Det minsta af nu brukliga
violinstrumenter; härstammar från Lyran.
Troubadurer och Jonglörer begagnade sig
af violinen att accompagnera sången;
instrumentet var då försedt med 3,
stundom med 4, 5 eller flera
strängar; först i 16:de seklet erhöll
Violinen den form hon ännu eger.
Violinen hålles vid spelningen i ett sådant
läge, att dess nedre ända stödes mot
spelarens venstra nyckelben, och dess
hals hvilar i spelarens venstra hand,
så att hans fingrar kunna mot
gripbrädet nedtrycka instrumentets fyra, i g,
d’, a’ och e’’ stämda strängar, öfver
hvilka stråken, hållen af spelarens högra
hand, föres längre ned mot stallet
Jfr. Viol
Violinclav. Se G-clav.
Violon. Se Violin.
Violoncell. Mindre basviol; hålles
vid spelningen mellan knäen; dess strängar
äro stämda i C, G, d ach a. Den
uppfanns omkring 1710 af Tardieu i
Tarascon i Provence, och erhöll, utom
ofvannämnde 4 strängar, en 5 :te sträng,
d’, men som nu är aflagd.
Violoncellens noter skrifvas i basclav, som dock,
vid begagnandet af instrumentets
högre toner, utbytes mot tenor-, och,
vid de högsta tonerna, mot violinclaven,
Violone. Italienskt namn på
Contrabas (s. d.).
Viotti, Giovanni Battista. Ryktbar
violinspelare och äfven tonsättare; f.
i Fontanetto i Piemont 1753; elev af
Pugnani; väckte på sina konstresor i
Europa stort uppseende. Utnämndes
1789 till Direktör för Italienska operan
i Paris; begaf sig 1792 till London,
der han öppnade en vinhandel;
besökte 1801 ånyo Paris, samt vann
der för sitt spel allmänt erkännande;
utnämndes 1819 till direktör för
Stora operan, en tjenst den man
dock beröfvade honom några år
derefter; † 1824 i London. Comp. 29
violinconcerter; 21 stråkquartetter och
21 stråktrior; violinduetter samt
sonater för viol och bas; clavérsonater etc.
Vippor. De i en orgel till
Andragsregeringens mekanik hörande trä- eller
jernlister, tjenande till utvexling
mellan parallelerna och motsvarande vallar.
Vippans medlersta del, som är bredare
än ändarna, är genom ett stift fästad
vid en s. k. vippklots eller vippfoder,
dock så, att den kan på detta stift
fritt röra sig. Dess öfre ända, som
skjuter in i parallelen, drager denna
med sig eller förer den ifrån sig, då
register draget begagnas; dess undre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
