Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
»Hvarför skulle jag resa? Jag har ingen som
väntar på mig...»
»Dina anhöriga», afbröt Pentfield barskt.
»Men Het har du», fortsatte Hutchinson. »En
flicka, menar jag — det vet du.»
Pentfield ryckte på axlarna med butter uppsyn.
»Hon kan nog vänta, tänker jag.»
»Men ’hon har väntat nu i två år.»
»Och ett år till kommer nog inte att göra henne
så gammal, att man inte känner igen henne.»
»Det skulle bli hela tre år. Besinna det, gamle
gosse — tre år i denna ända af världen, denna
afskrä-desplats för de fördömda!» Hutchinson slog ut med
armen och uppgaf en nästan högljudd jämmer.
Han var flera år yngre än sin kompanjon, endast
tjugusex år, och hans ansikte hade den prägel af
trånad man ser hos dem som förgäfves längta efter ting,
som länge ha varit dem förnekade. Samma längtan
fanns i Pentfields ansikte, och hans klagan tog sig
tydligt uttryck i axelryckningen.
»Jag drömde i natt, att jag var hos Zinkands»,
sade han. »Musiken spelade, glasen klingade,
kvinnorna skrattade, och jag beställde ägg — ja, ägg, sir
— stekta och kokta och förlorade och hackade ägg,
anrättade på alla möjliga sätt, och jag sväljde dem
så fort de kunde serveras.»
»Jag skulle ha beställt sallad och grönsaker»,
kritiserade Hutchinson med hungrig uppsyn, »en stor
präktig rättika och lök och rädisor — sådana som
knastra om tänderna då man biter i dem.»
»Jag hade nog rekvirerat sådana saker efter äggen,
4 — För mycket guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
