Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupt intresserad af den söndriga tåspetsen på sina
mockasiner, och Dora kastade förstulna blickar på
Lashkas orörliga ansikte därborta i släden. Lawrence
Pentfield stirrade rakt framför sig inåt en dyster
framtid, där han såg sig själf färdas på släde efter
galopperande hundar med den halta Lashka vid sin sida.
Och så höjde han sin röst och sade helt
öppenhjärtigt, i det han såg Mabel i ögonen:
»Det bedröfvar mig djupt. Jag kunde aldrig
drömma om något sådant. Jag trodde att ni hade gift er
med Corry. Och det är mrs Pentfield som sitter i
släden därborta.»
Mabel Holmes vände sig mot sin syster så blek
och matt, som om all trötthet efter den långa färden
helt plötsligt hade sänkt sig öfver henne. Dora lade
sin arm omkring hennes lif. Corry Hutchinson var
fortfarande upptagen af sina mockasiner. Pentfield
såg hastigt på den ena efter den andra, sedan vände
han sig mot sin släde.
»Kunna inte stanna här hela dagen, eftersom Petes
lilla barn väntar», sade han till Lashka.
Den långa pisksnärten hven genom luften,
hundarna höggo i och släden sattes i gång.
»Det var så sant, Corry —», ropade Pentfield
tillbaka, »bäst att du tar den gamla bostaden. Den
har inte begagnats nu på en tid. Jag har byggt en
ny uppe på höjden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
