Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För mycket guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var barhufvad och snön trängde innanför
halslinningen, hvilket förklarade hans skyndsamhet. Bill
och Kink rusade emellertid efter in i hyddan och
funno honom där på knä vid spiseln, där han vaskade
gruset i ett spann med vatten.
Han var för ifrigt upptagen för att ge akt på
någonting mer än att någon hade kommit in i hyddan.
De stodo alldeles bredvid honom och sågo på. Han
satte pannan i sakta svängande rörelser och stannade
den ett par gånger för att ta bort de större
gruspartiklarna med sina fingrar. Vattnet var tjockt och pannan
hölls nedsänkt däri, så att de inte kunde se något af
dess innehåll. Plötsligt lyfte han upp pannan och
slängde ut vattnet ur den med en knyck. En gul
massa låg kvar på pannans botten liksom smöret i en
kärna.
Hootchinoo Bill sväljde. Aldrig i sitt lif hade han
drömt om ett så rikt resultat i en vaskpanna.
»Tjockt det där, min vän», sade han buttert. »Hur
mycket räknar ni det för på ett ungefär?»
Ans Handerson såg icke upp, men han svarade:
»Jag tänker väl en femti uns.»
»Ni måste ha blifvit fan så rik då, eller hva’?»
Ans Handerson satt förfarande med sänkt hufvud
upptagen af att klämma på massan för att bli af med
de sista gruspartiklarna, och han svarade: »Jag tänker
att jag har väl en femhundratusen dollars.»
»Herre min skapare!» sade Hootchinoo Bill, och
han sade det vördnadsfullt.
»Ja, Herre min skapare, Bill!» sade Kink Mitchell.
Och de gingo tyst ut och stängde dörren efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
