Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lit-lits giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
»Kanhända du sof som en stock förra natten, då jag
kallade dig nedifrån stranden», började han med mörk
blick.
»Nej, jag var vaken och hörde dig.» Hennes
hjärta slog som om det ville kväfva henne, men hon
fortfor med stadig stämma: »och natten förut var jag också
vaken och hörde, och likaså natten förut.»
Drifven af sin stora sällhet och af fruktan för att
den skulle bli tagen ifrån henne kastade hon sig in i
ett originellt och glödande försvar för kvinnans ställning
och rättigheter, det första föredrag af nutidskvinna som
hållits ofvanför femtiotredje graden.
Men hennes ord träffade ohörsamma öron.
Snettishane tillhörde afgjordt den mörkare tidsåldern. Då
hon tystnade för att hämta andan, sade han i hotande
ton: »I natt skall jag återigen kraxa som korpen.»
I detsamma kom John Fox in och hjälpte åter
Snettishane ett stycke på väg till de himmelskas
antipoder. i
Den följande natten kraxade korpen ihärdigare än
någonsin,. Lit-lit var lättsöfd, hon hörde och hon
smålog. John Fox kastade sig oroligt af och an i
sömnen. Så vaknade han och kastade sig ännu
oro-ligarej. Han fnös och brummade, svor med låg röst
och med höjd röst och rusade slutligen upp ur sängen.
Han trefvade sig in i deri stora salen och tog från
hängaren en laddad bössa, laddad med ett hagelskott
som lämnats kvar af den vårdslöse Mc Tavish.
Kommissionären smög försiktigt ut från fortet och
ner till floden. Kraxandet hade upphört, men han
sträckte ut sig i det långa gräset och väntade. Luf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
