Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bastard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
komma med sin tyngd ofvanpå sin angripare. Men
tusental af Bastards förfäder hade huggit sig fast i
strupen på otaliga älgar och vildrenar och fällt dem
till marken, och han hade ärft deras visdom. Då han
kände Leclères tyngd öfver sig, reste han sina bakben
och riktade anfallet mot hans måge och underlif. Och
när han kände kroppen öfver sig rygga tillbaka och
lyftas, sargade och riste han mannens hals. De öfriga
hundarna, hans kamrater, samlades omkring dem i en
morrande krets, och Bastard, som andades med
svårighet och var nära att mista medvetandet, visste
att deras käftar hungrade efter att få tag i honom.
Men det betydde ingenting, det var mannen det gällde,
mannen som låg ofvanpå honom, och han ref och
slet med sina klor och sargade och riste så länge han
hade ett uns kvar af sin styrka. Men Leclère klämde
honom med bägge händerna, tills Bastards bröst häfde
och vred sig efter den luft som var honom förnekad —
tills hans ögon blefvQ stela och glasartade, hans käftar
långsamt släppte sitt tag och tungan sträcktes svart
och svullen ut ur hans mun.
»Jaså? Nå — bon, din djäfvul!» hväste
Leclère med munnen och strupen fulla af sitt eget
gurglande blod, då han slängde den medvetslöse hunden
ifrån sig.
Men då nu de andra hundarna störtade sig öfver
Bastard, jagade Leclère bort dem under svordomar.
De drogo sig tillbaka i en vidgad krets, satte sig ned och
slickade sig ifrigt om käften, hvarenda en med rest
ragg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
