Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Jagromanerna och fallet Frida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jag som efter en evighet av övermänskliga
lidanden har kvävt all klagan och inte fällt en enda tår -jag
gråter sedan dess som en fördömd - inte på grund av
helvetet inom mig, omkring mig, utan för att det finns
en förlorad himmel.
Jag gick upp på vinden en dag, i "det lilla huset". Den
dagen trodde jag att jag skulle bli tokig och dunkade
pannan mot stengolvet: jag såg - såg fàr första, för enda
gången, de brev du hade skrivit till mamma under vår
skilsmässa! Jag trodde sedan 5 år att jag var bannlyst ur ditt
hjärta och ditt liv, och med rätta. Jag trodde jag var
fördömd, avskydd - förtappad, förlorad! Att få veta att du
har älskat mig, att du har erbjudit mig förlåtelse, tröst,
att inte ha vetat om det och få veta det nu.
Vilken tortyr! -
Vilken tröst!
August, jag tackar dig, jag tackar dig på knä! Du
kommer aldrigmer att höra av mig. Det här skall bli mina
sista ord: "Jag välsignar dig, för att du i mitt eländiga liv har
varit den enda stora och ädla människa som jag har mött
-jag välsignar dig för att du är mitt barns far! Mitt
förflutna och min framtid har jag fått av dig! Inte en enda
timme av ren glädje kommer jag att ha någon annan att
tacka för än dig-
och jag ber dig om förlåtelse, jag som aldrig kommer
att förlåta mig själv - aldrig!
- Du skickade dem 2000 fl. De satte in dem på en
bank åt Kerstin. Jag har aldrig vetat något om det förrän
nu! Jag skulle inte ha tagit dina pengar medan du led av
hunger. August, tro mig att jag inte skulle ha gjort det
-jag ber dig!
En stor kyla får mig att darra, bli till is: jag kommer
aldrig att kunna gottgöra! Vad du har lidit - nu först
förstår jag det. Jag var tokig och ofullständig. Jag har en själ
nu, jag har en själ!! - Vad jag kommer att säga dig här är
den rena råa verkligheten. Jag kan säga dig den.
Idag är du en annan kvinnas make och hennes
älskare. Det är inte längre möjligt för mitt öde att dra med sig
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
