Note: This work was first published in 2000, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Men hur med kvinnorna? Och var han inte tokig? Eller åtminstone alkoholist?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindberg var absolut inte schizofren; han var lidande,
övernervös och hysterisk - men ingalunda i egendig
mening själssjuk. Men han missbrukade alkohol.
/... / Strindberg behöll hela tiden sin värdighet och
blev aldrig synbarligen berusad. Jag kan inte närmare
precisera de kvantiteter sprit som Strindberg plägade
hälla i sig, men håller för troligt att alkoholen spelat en
icke oväsendig roll för infernokrisen.
(Ögonvittnen. August Strindberg. Mannaår och ålder-,
dom. Redigering Stellan Ahlström och Torsten Eklund,
W&W, Stockholm 1961, s 138.)
Men också i detta är det klokt att se sig om bland egna
vänner - och se sig själv i spegeln!
August Strindberg var också i sina dryckesvanor just det
han var i sitt skrivande - i sitt tvivel, i sitt grubblande, i sina
fantasivärldar - men även i sin kärlek till skärgården, till
sina barn, till sina krångliga hustrur och till musiken; en av
oss, en medelsvensk. Men en i mer än naturlig storlek. Det
är därför vi känner igen oss på gott och ont i hans texter.
Läs här vad han inför sextioårsdagen år 1909 svarade
just på frågorna om sina alkoholvanor:
... nu skall jag tala om den historien sannfärdigt. Jag har
aldrig varit alkoholist eller drinkare, men jag har
druckit; jag har tagit det som en gåfva utan hvilken jag icke
hade hållit ut att lefva. /... / Om nationen vore
försupen såsom på Per Wieselgrens, Anders Retzius’ och
Samuel Owens tid, och om jag behöfvde ge föredömet,
så skulle jag göra offret. Jag har pröfvat absoiutismen,
men jag blef icke bättre människa med det; fick bara
tråkigt och onödigt tungt, och arbetet gick icke lättare!
(August Strindberg om sig själf. Bonniers månadshäften
nr 1. 1909,57.)
Också i detta; en normalare Medelsvensson står inte att
finna! Både inställningen till det egna bruket och påpekandet
att om det vore nödvändigt "så skulle jag göra offret".
Det kan tyckas onödigt att ta tid och utrymme att gå mot
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
