Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Då allmogen upptäcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ande. "Den fule ankungen" t. ex. har sagans alla
karakteristika i sin byggnad och hela moral i sin innebörd, och
när han vågar sig ut i romantiska fantasier såsom i
"Snödrottningen", är det åter sagans land, som han för oss till.
Det folkstoff, som H. C. Andersen arbetade med, var
dock icke blott sagor. Han hade hört och sett vida mera
än dessa under sin barndoms samliv med allmogen. Och
sedvänjorna bland denna, framför allt på Fyen,
vidskepelsen, ja hela det okultiverade kynnet, som utgör en
motsats till de bildade klassernas, den vildhet och den
hedendom, som han finner i samhällets bottenskikt, hos tattare,
förbrytare och sinnessjuka — åt allt detta har han givit
uttryck, i sina sagor och än mera i sina romaner, vilka
man haft alltför lätt att glömma. Han behövde icke
"upptäcka allmogen", ty han var född och uppvuxen bland den,
och hos honom, den bondefödde, har den dikteriska
behandlingen av det folkliga stoffet nått sin höjdpunkt —
icke blott i den danska diktningen, utan i hela den nya
konst, vars riktning angavs av Herder och bröderna
Grimm.
Även Jyllands folkskald Steen Steensen Blicher står med
fasta fötter på denna mark. Det är icke blott det jylländska
hedlandskapet, som skänker åt hans noveller denna
förtrollande naturbakgrund. Det är folklivet på heden och i de
jylländska borgarna och gårdarna, tattarna, som han träffat
därute, visorna, som han hört i folkstugan. Mest av allt
gäller detta om hans på jylländsk dialekt avfattade berättelse
"E Bindstouw", där hela skildringen — kanske den bästa han
gjort — endast består i, alt personerna sitta och sjunga och
berätta historier, medan de sticka på sina strumpor!
Men vetenskapen låg likväl icke på latsidan. För sin
historiska granskning hade N. F. S. Grundtvig öst ur
folkskatterna och framhållit deras betydelse. Hans lärde son,
språkforskaren Svend Grundtvig, följde anvisningen och
upptecknade sagorna direkt ur folkets mun — på samma sätt som
redan Thorvaldsens biograf Just Mathias Thiele hade gjort, då
han vandrade från trakt till trakt och samlade material till sitt
arbete "Danske Folkesagn". Henning Frederik Feilberg
blev emellertid Danmarks störste folkminnesgranskare. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
