Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av någon vördig mun blev kallad helig
och grundad på ett bibelspråk som höljde
orimligheten med ett fagert sken?
Det finns ej någon last så dum, att den
ej lånar något yttre drag av dygden.
Hur mången feg, vars hjärta är så trolöst,
som trappsteg utav sand, bär ej ett skägg,
likt Herkules och likt den stolta Mars,
fastän hans lever är så vit som mjölk?
En sådan lånar endast modets utväxt
för att förskräcka. Se på fägringen,
och du skall se den inköpt efter vikt,
som — vilket underverk uti naturen! —
gör den mest lätt på foten, som bär mest.
Så är det med de gyllne lockarna,
som, krusiga och ringlande som ormar,
så skälmskt och gycklande i vinden gunga
kring sminkad kind; man känner dem igen:
de äro oftast arv från annan hjässa,
den huvudskål, som bar dem, bor i graven.
Så är ej prålet annat än en guldstrand
omkring ett vådligt hav; den ljusa slöjan
ikring en negerskönhet, med ett ord
ett sanningssken, av tidens list begagnat,
för att bedra den visaste. Och därför,
du granna guld, du hårda Midas-föda,
vill jag dig ingenting; ej heller dig,
du bleka slav åt alla, du som löper
från man till man; men du, du magra bly,
som hotar snarare än lovar något,
din enfald rör mig mer än fagra ord;
dig väljer jag — må framgång nu bli spord!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
