Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligt, ty han satt med ryggen stödd mot sin
sjömanskista, som borde ha varit inne i skansen. Han och
gruppen omkring honom borde också ha varit
föröver och skött ankarspelet.
Styrmannen steg upp på luckan och stod över
karlen som ett torn.
»Stig upp», befallde han.
Larry gjorde en ansträngning, stönade, men
lyckades ej komma upp.
»Jag kan inte», sade han.
... »sir!»
»Jag kan inte, sir. Jag var full i natt och sov på
Jeffersontorget. Och i morse var jag fastfrusen, sir.
De måste hacka loss mig.»
»Ni var stel som ett kadaver, hä?» Styrmannen
flinade.
»Ja, det kan ni gärna säga, sir», svarade Larry.
»Och ni känner er som ett gammalt kadaver, vasa?»
Larry blinkade med sina grumliga, ynkliga apögon.
Han började bli rädd, han visste ej för vad, och
han förstod, att det var en människokuvare, som
stod nedlutad över honom.
»Nå, då skall jag lära er, hur det känns att vara
ett gammalt kadaver», sade mr Pike och härmade
den andres irländska brytning.
Och nu vill jag berätta vad jag såg. Var god
och kom ihåg vad jag har sagt om mr Pikes stora
labbar, fingrarna mycket längre än mina och två
gånger så tjocka, handlederna med massiv
benbyggnad, armarna ben och axlarna ben av samma
massiva slag. Med ett slag av sin högra hand, med
vad jag skulle kunna kalla ett uppåtriktat slag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
