Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonlocken upp, läpparna tvingades att hålla sig stilla
som vanligt, och färgen återvände långsamt till
hans ansikte. Det var, som om han varit
frånvarande en stund och nu kommit tillbaka. Men jag
hade sett det, och jag gissade hennes hemlighet.
Och ändå var det samme kapten West, som sju
timmar senare kväste mr Pikes morska
sjömanslynne. Det var under den andra plattvakten den
kvällen, en mörk natt, och vakten arbetade på
mellandäck. Jag hade nyss kommit ut från
navigationshytten och sett kapten West gå förbi mig mot
akterdäckstrappan med händerna i fickorna.
Plötsligt hördes ett kraschande från mesanmasten, som
om något sprungit sönder. I samma ögonblick
ramlade matroserna baklänges och lågo och sprattlade
på däck.
Det blev tyst ett ögonblick, sedan ropade kapten
Wests röst:
»Vad var det som sprang, mr Pike?»
»Ett fall, sir», lydde svaret ur mörkret.
»Nästa gång skall ni fira skotet först.»
Mr Pike är obestridligen en duktig sjöman. Men
i detta fall hade han orätt. Jag känner honom nu,
och jag kan mycket väl förstå, hur hans stolthet
skulle känna sig kränkt. Och ännu mera — han är
en elak, hämndlysten, rå natur, och ehuru han
svarade ganska respektfullt: »Ja, sir», var jag alldeles
säker på, att de stackars satarna under honom skulle
få umgälla hans harm under vakterna längre fram
på natten.
Det fingo de också, ty i morse såg jag, att John
Hackey, en slagskämpe från San Francisco, hade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
