Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills hennes läreling låg under vatten och sjöarna
skummade ända fram till hennes luckor. Mr Pike
vaktade henne som en hök, och som döden själv
vaktade han maltesaren och Tom Spink vid ratten.
»Land för ut i lä!» kom ett rop från fören, som
fortplantades från mun till mun längs bryggan till
aktern.
Jag såg mr Pike nicka bistert och sarkastiskt.
Han hade redan sett det från akterdäcks läsida,
och vad han icke sett hade han gissat sig till. Ett
tjog gånger såg jag honom prova vindens styrka mot
sin kind och med hela sin hjärnas kraft studera
Helsingörs sätt att sköta sig. Och jag visste,
vad han tänkte på. Kunde hon stå ut med vad
hon hade att stå i? Kunde hon stå ut med mera?
Icke underligt, att jag under denna spänning hade
glömt bort samuraien. Jag kom ej ihåg honom,
förr än navigationshyttens dörr sprang upp och jag
grep honom i armen. Han balanserade och
gungade av och an bredvid mig, medan han betraktade
den hemska tavlan av klippor och snö och
sprutande bränningar.
»Ilåll fullt, Tom Spink!» röt mr Pike. »Annars
river jag hjärtat ur er, förbannade bondhund! Lova,
lova, låt henne inte falla av! Rätt så! Var i
helvete har ni lärt er styra? Vad har ni växt upp i
för en ladugård?»
Han rusade förbi oss föröver med sina otroliga
jättesprång.
»Det vore bäst att sätta till mesanbramseglet»,
hörde jag kapten West mumla med svag, skälvan-
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
