Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kasta en blick ner i vårt kölvatten. Mike Cipriani
och Bill Quigley hade lyckats få tag i den långsamt
glidande logglinan och klängde sig fast vid den.
Helsingör rörde sig lagom hastigt framåt för att
hålla dem uppe på ytan i stället för att dra ner
dem, under vattnet. Ovanför och omkring dem
kretsade nyfikna och hungriga albatrosser, Kaphöns
och isstormsfåglar. Just som jag varsnade
situationen, gjorde en av de stora fåglarna, som
åtminstone höll tio fot mellan vingspetsarna och hade
en tiotumsnäbb, ett anfall mot italienaren.
Släppande sitt tag med den ena handen högg han med
sin kniv efter fågeln. Fjädrar yrde, och
albatrossen, som drevs åt sidan av stöten, föll klumpigt i
vattnet.
Helt lugnt, alldeles som om det ingått i hans
dagliga arbete, sänkte stewarden sin kniv och fångade
logglinan mellan dess stålegg och relingen. De
sårade männen, som nu ej längre höllos uppe av
Helsingörs tvåknopsfart, började genast simma
och kava. De kretsande svärmarna av stora
sjöfåglar sänkte sig ner till dem och höggo med
glupska näbbar efter deras huvuden, axlar och armar.
De vingade rovdjuren stämde upp ett förfärligt skrik
och skrän, medan de arbetade för födan. Men
ändå gjorde detta ej något synnerligt upprörande
intryck på mig. Det var samma män, som jag hade
sett ta inälvorna ur hajen och kasta den överbord
och tjuta av förtjusning, då de sågo den slukas
levande av sina kamrater. De hade lekt en
våldsam och grym lek med vad som hörde livet till,
och livet lekte nu samma våldsamma och grymma
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
