Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrattet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hörde du inte, va ja sa, din lymmel? ropade
handlanden.
Brandenburg tvärstannade mitt i ett vidunderligt
pas, stirrade med ytterlig förvåning på den ohövlige
och svarade:
— Jo dä gjorde ja, men räcker inte broa te för oss
bägge, så ska ja, jädringen slå larm visa dek en
breare väg!
Och blixtsnabbt grep han handlanden i nacken
med fingrar av järn. Den anfallne försökte göra
motstånd, men detta resulterade endast i att hans
vita flanellkostym blev svart.
— Räcker inte broa te för dej, så räcker väl åa!
Och han ledde handlanden bredvid bron
tvärsigenom den gyttjiga ån, som icke var farligt djup, ty
vattnet räckte båda bara till axlarna.
Nu kommer jag till den så kallade moralen i
denna historia. Jag skrattade, alla skrattade, ja till
och med — o fasa och ve! — fästmön måste dra på
mun. Ty handlanden gjorde en så tragikomiskt löjlig
figur under sina vansinniga försök att befria sig från
sotaren, att man måste skratta — och detta var
naturligtvis orätt. Många gånger har jag sörjt över mitt
opassande uppträdande vid detta tillfälle.
När Brandenburg lett handlanden över ån, gick
han drypande våt upp på bron igen och fortsatte
den avbrutna dansuppvisningen. Men utom sig av
vrede och skam, vrålade handlanden åt sin fästmö:
— Å, du skrattade, du mä! Dä såg ja!
Brandenburg upphörde åter med sin dans, såg
allvarligt förebrående på den eleganta damen, skakade
på huvudet och sade: — Jasså, du skrattade, du mä!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
