Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till en femtiåring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans tanke var djupt filosofisk — för att icke säga
biologisk. Han var för resten rödhårig, fräknig, senig
utan något fett, en man att räkna med! Och full av
fan i sina sjöblåa ögon — bleu celeste är kanske
bättre uttryck. Ty när han tittade allvarsamt på
Grisslehamnsflickorna med de ögonen, ramlade de
som skjutna. Och han talade icke mycket — han
handlade.
Efter denna till synes långa inledning kommer jag
äntligen till den berättelse jag tänkte på från början.
Edvin kom en aprilmorgon och hämtade mig.
Klockan var 12 och jag väcktes mitt i min ljuvaste
sömn. Jag plockade på mig jaktgrejorna och dök ut i
natten. Edvin sade: — De andra skyttarna lägger
sej inåt land, men det ser ut som om vi skulle få
sydosten och då blir det fint på Dagen och Lejet.
Vi ror dit!
Dagen och Lejet äro två kobbar öster om
Grisslehamn. Alla skeppare som segla i Östersjön känna
till dem, särskilt därför att sydost om Lejet ligger
Storbrottet, ett farligt undervattensgrund som på den
tiden icke var betecknat med någon prick. (Kanske
icke nu heller.)
— Vädret är vackert, sade Edvin. Han håller på
att gå runt åt riktiga hållet och vi får sydosten före
soluppgången. Då blir det fint lä för oss både på
Dagen och Lejet vid 4-tiden. Men vi ror inte
tillsammans utan vi tar var sin båt.
— Allrikt, sade jag.
Vi togo vättarna ombord, jag två ejdervättar och
tre alfågelsvättar. Edvin tog enligt gammal
tradition med sig material till en skåre, träskärmar, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
