Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
järfvar, hvalross, älg saml ren. Hvad som framför allt torde bidragit till den stora
framgång, som Sven Nilsson rönte, var utan tvifvel hans förmåga att äfven hos andra
väcka intresse för de syften, som besjälade honom själf. Därigenom lyckades han skatta
sig en mängd af frivilliga medhjälpare. Bland dessa må i främsta rummet nämnas den
lärde och zoologiskt mycket intresserade prosten Carl Ulrik Ekström,1 som redan förut
börjat lämna material till Riksmuseum och som förblef en trogen och värdefull
medarbetare under de följande åren. Han insände en mängd fåglar, men äfven fiskar och
andra djur från Mörkö och dess omgifningar. Många andra jägare stodo i lillig
förbindelse med Sven Nilsson och aflämnade till honom sin tribut. Han var ju ock en af
Svenska Jägarförbundets stiftare 1830.
Vid uppställandet af denna nya svenska samling af ryggradsdjur liksom i alla
öfriga arbeten med uppstoppning af högre djur hade intendenten också en mycket god
hjälp af vaktmästaren, sedan konservatorn Fredrik Blank.2 Denne ägde en på den tiden
ovanlig yrkesskicklighet och förmåga att montera djuren på tillfredsställande sätt, på
samma gång som han synes ha varit ovanligt rask i sitt arbete. Under år 1830
uppstoppade han ej mindre än 143 djur och fåglar och under de tre första månaderna af
följande år 39 stycken och dock funnos bland dessa äfven så stora djur som älg, zebra,
puma o. s. v. Dessutom deltog han i samtidigt pågående stora flyttningsarbeten. Musei
-tekniken gjorde äfven under denna lid liera betydelsefulla framsteg. I hvarje
inventarieinstrument och tidt och tätt i andra afgifna berättelser om samlingarna talades det förut
om af mal skadade däggdjur och fåglar, trots de skyddande boetterna, och för att
utrota målen fick man vidtaga så starka och äfven för museiföremålen själfva så
destruktiva åtgärder soin svafvelrökning o. s. v. För de uppstoppade djurens skyddande mot
insekter och bestånd för framtiden var det därför utomordentligt viktigt, att man vid
denna tid började använda arseniksåpa vid skinnens preparering. Denna sak omtalas
i årsberättelsen för 1828 (afgifven 1829).3 För expositionen af de stoppade djuren var
det ock af alldeles omhvälfvande betydelse, att man började slopa de i det föregående
omnämnda trälådorna (»boetterna») med framsida af glas och i stället använda
utställningsskåp. Då glasväggen i boetterna var fastkittad, var hvarje närmare undersökning
af exemplaren utan lådans söndertagning omöjlig, och de på hvarandra staplade lådorna
torde ej heller gifvit något vidare tilltalande uttryck. Intendenten föreslog därför, att
vid flyttningen till ny lokal skåp skulle få inredas för djurens förvarande. Inspectura
ærarii behjärtade detta och tillät intendenten att få förfärdiga ett profskåp efter från
Berlin hemförd modell. »Om detta approberas>, heter det i årsberättelsen för 1828,
»anhåller intendenten att få låta göra dylika, åtminstone för de Svenska fogelsamlin-
1 Ledamot af K. Vetenskapsakademien 1830.
? Redan i räkenskaperna för 1826 finnes för den 18 fehr. ynglingen Blank för uppstoppning 25 R.».
Vaktmästare blef han 7/. 1827, efter lönereglering 1830 konservator, död 14/* 1839.
8 Dock torde meddelande om användning af arseniksåpa ha ingått till museet långt tidigare, ty i för-
teckningen öfver de fåglar från Brasilien, som 1818 kommo från Georg Wilhelm Freyueiss, uppgifves, att de
blifvit preparerade med arseniksåpa, och det linnes till och med ett recept på, huru dylik skall beredas. i
detta omtalas samma ingredienser, som ännu nyttjas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
