Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intressera honom. Han sade likväl ingenting. Tyst reste han
sig åter och vinkade åt gästerna till tecken, att de hade sin frihet.
A nyo bröt oväsendet lös, i det Humbati högt ropade: »Pezulu!
Konungen stiger upp! Den mägtige elefanten har ätit!», hvarpå
alla hedmannen och krigarne upprepade ropet. Under denna
rullande åska skred konungen ut derifrån, hvarvid hans gigantiska
gestalt vaggade lik en sjömans på skeppet. Hofvet följde honom
med undantag af Humbati, som blef qvar hos gästerna. Han gaf
dem anvisning att följa sig och gick före dem för att föra dem
till deras bostad.
I den innersta ringen erhöllo de hvita hvar sin hydda. Två
hoftjenstemän stodo redo att göra de behöfliga anordningarna.
Gästerna fingo veta, att de endast skulle blifva omgifna af zuluer,
med undantag af Jan, Kobus och Christian, men att Titus
Afrikanens hela följe blifvit bortskickadt. Titus Afrikanen sjelf,
hvil-kens uppförande misshagat konungen, hade blifvit sänd till en
missionsstation tio mil derifrån, enligt hvad Humbati berättade.
Blott hänsyn till missionären hade afhållit konungen från att låta
döda honom och hans anhängare. Befallningen att begifva sig
till missionsstationen hade blifvit skickad höfdingen till mötes,
hvarför han aldrig kom i sigte af Ulandi. Det smärtade
missionären att ej vidare kunna med sin lära inverka på Titus
Afrikanen; men han måste med godo eller ondo foga sig efter
konungens vilja och förtröstade på, att hans bröder skulle fortsätta det
goda verket. Tschetschwajo hade tillåtit flere missionssällskap
att vistas i sitt land; men tålde dem ej i sitt residens och bland
sina garnisonsregimenten, då han fruktade ett förvekligande
inflytande från dem.
För öfrigt visade han sig mycket nådig mot gästerna.
Under det att de om aftonen sutto på gården utanför hyddorna och
talade om sin belägenhet, nalkades en rad af tjenare. De buro
korgar med frukter och korn, skålar med mjölk och honing, stekt
oxkött och getkött på spett och äfven kokadt kött i kittlar. Främst
gingo två män, som buro en kruka full med rykande blod.
Sändningen af blodet var en särskild utmärkelse, såsom en af
hof-tjenstemäunen upplyste. Men missionären bad att blodet skulle
häras bort, då han och hvite män i allmänhet icke vore några
bloddrickare. Hoftjenstemännen blef vo mycket förundrade och
svarade, att ingenting, som konungen skickade, kunde sändas till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
