Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drift, hvarest landet, sedan tidigare ridter, var boersonen väl
bekant, och här förenade sig boerna med en stark truppafdelning,
som under general Marshalls befäl skulle företaga en rekognoscering
in i Zululandet. Denna af delning utgjordes förnämligast af kavalleri
och ridande artilleri, och kanonerna voro förspända med hästar
för att fortare kunna forslas. General Marshall skulle utforska,
hvad de zuluafdelningar förde i skölden, som visat sig på platsen
för det gräsliga nederlaget den 22. Januari.
Då Pieter Maritz om morgonen den 21. Maj red framför
boerskaran vid löjtnant Dubois’ sida, såg han generalen komma
sprängande och bredvid honom en ryttargestalt, som fängslade
hans uppmärksamhet. Det var en ung man i den präktiga
engelska artilleriuniformen, som red en fuchs af ädlaste race. Hans
ansigte var fint och blekt, och en mörk mustasch skuggade
öfver-läppen. Han bar på den hvita korkhjelmen en hvit slöja, som
de engelska officerarne begagna för att mildra solstrålarnas glöd.
Samtidigt med boersonen hade löjtnant Dubois sett denne
ryttare, och djup rörelse stod att läsa i den gamle soldatens
väderbitna ansigte. Då generalen Marshall traf vade förbi med sin unge
följeslage, kastade fransmannen om sin häst, för att göra front
mot dem och tog hjelmen från hufvudet enligt fransmännens sed,
men mot bruket hos engelsmännen.
Ett vänligt leende syntes i den unge mannens ansigte, under
det han gladt samspråkade med generalen. General Marshall
uppförde sig helt vördnadsfullt mot ‘den unge artilleriofficern.
Efter en till generalen framstäld fråga kom främlingen framridande
till löjtnant Dubois.
»En landsman, som jag hör», sade han med distinguerad
älskvärdhet till löjtnanten. »Jag trodde, när jag såg er, att detta
ansigte härstammade från vårt gamla, kära Frankrike.»
Löjtnant Dubois bugade sig ända ned mot hästens hals.
»En gammal soldat, ers kejserliga höghet», svarade han.
»Jag har tjenat trettiofem år under trikoloren.»
Den unge mannen räckte löjtnanten handen, hvilken denne
vördnadsfullt fattade, och sade: »Jag är mycket glad öfver att
hafva träffat en landsman. Så mötas Frankrikes söner, under
sitt fäderneslands olycka, på främmande jord. Jag är i engelsk
tjenst för att lära mig kriget. Huru lycklig skulle jag vara, om
Gud i sin nåd fogade det så, att trogne, förtjenstfulla franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
