Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längre. Bådas muskler svälde under den våldsamma
ansträngningen, och deras hud glänste i månskenet. Nu tycktes
Dåbula-manzis jerngrepp vinna öfvertaget och Humbatis senor slakna.
En häftig knyck af prinsen, och Humbati störtade till marken
och Dabulamanzi öfver honom. Men striden fortsattes på marken
och det såg en stund ut, som ett par hopslingrade ormar stredo
i det höga gräset. Pieter Maritz kunde ej längre urskilja, om det
var prinsens eller Humbatis lemmar, som stucko upp ur gräset.
De rullade om hvarandra, under det hvar och en sträfvade att
trycka ned den andre, och som ett sällsamt djur rörde sig det
kämpande paret i ilande fart mellan klippstyckena. En sekund
såg man ett ansigte, sedan dök det åter ned; än trodde boersonen
sig se Dabulamanzis korta hår och stolta ögon, men åter var detta
ansigte försvunnet, och Humbatis blick glimmade likt den retade
tigerns, och hans hvita tänder, sammanbitna i stridsraseri, glänste
fram ur det vilda, svarta ansigtet. Plötsligt inträdde en förändring
i scenen. Den ena figuren lösgjorde sig, Dabulamanzi sprang upp,
och Humbati blef liggande. Som det föreföll Pieter Maritz, måtte
han hafva slagit hufvudet mot en hvass sten och förlorat
medvetandet. I nästa sekund hade Dabulamanzi ryckt till sig spjutet
från marken, dit han förut kastat det, och vände med långa steg
tillbaka till det ställe, der Humbati låg, och med ett gält
segertjut borrade han assagaien genom den besegrades bröst.
Kampen hade blott varat några minuter, och under tiden
hade skott vexlats mellan de hvite och Dabulamanzis skara.
Zuluerna blickade på sin anförare och väntade på utgången af
tvekampen, innan de med assagaien störtade sig öfver
engelsmännen. Men Dabulamanzi måtte hafva ansett deras antal
otillräckligt för att fortsätta striden. Då Humbati låg död vid hans
fotter, ropade han och vinkade åt sin skara och försvann med
henne lika hastigt som han kommit, utan att ens göra ett försök
att vakta konungens skattkammare. Kulor hveno efter zuluerna;
men utan verkan, ty de svarte stridsmännen döko ned i gräset
och försvunno snart bortom de skyddande höjderna.
Men öfverste Barrow fruktade, att de skulle återvända i
större mängd, och då han blott hade omkring femtio man med
sig, önskade han undvika en fäktning i denna undangömda trakt.
Han lät skyndsamt hoprafså de värdefullaste föremålen i
klipphålan och derpå sitt folk stiga till häst. Samma väg som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
