Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holländska, »jag skall öfver till Schains Hoogte. Släpp mig fram,
jag har arbete der.» Och under det han talade, pekade han i
den nämda rigtningen och stödde sig helt krokig på stafven.
»Det går icke för sig», sade posten. »Ingen menniska får
komma här förbi. Vill ni till Schains Hoogte, gamle vän, så
måste ni klättra öfver bergen!»
»Förstår inte, förstår alls inte», sade Pieter Marit/., i det han
steg närmare.
»Dumbom, stanna!», skrek dragonen, »der borta», — och han
pekade öfver bergen — »men icke denna väg.»
Pieter Maritz hostade och pustade och tog fram flaskan.
»Ack, käre herre», sade han, »släpp mig fram! Gamla gubbar
kunna icke klättra öfver höga berg. Se här, drick, det är god,
gammal rom!»
»Det var godt», sade dragonen förnöjd, då han tagit sigen
dugtig klunk, »men släppa fram er kan jag ändå icke. Det bästa
vore, om ni vände om hem och lade er på ert öra, ty det är icke
nyttigt för gamla stackare att vara ute i nattluften med en sådan
der stygg hosta.»
Men till sin förskräckelse blef dragonen plötsligt varse, huru
ett par blixtrande ögon blickade fram under hattbrättet. Och
innan han hann hemta sig från sin förvåning, kände han sig fattad
om strupen, så att han beröfvades anden och hvarje möjlighet att
göra motstånd. Derpå hörde han på god engelska den hotelsen,
att han skulle mista lifvet, om han ej tege, och måste uppbjuda
sin sista kraft för att göra tydligt, att han ville vara tyst. Nu
lossade Pieter Maritz litet på sitt grepp och hvisslade. Derpå
drog han ut dragonens sabel ur skidan och satte spetsen mot
mannens bröst samt befalde honom stiga af hästen. Dragonen
var alldeles bedöfvad och lydde viljelöst. Nu kunde man höra
hofslag, och strax derpå kom den andre unge boern i ilande fart.
Jakobus var mycket road af att se den fångne dragonen, men
förvånade sig ännu mera, öfver hvad Pieter Maritz nu företog sig.
Han stoppade en halsduk i munnen på engelsmannen, befalde
honom att aftaga hjelm och vapenrock, samt tog sjelf på sig den
engelska uniformen, sedan han afkastat blus och hatt. Derpå
hängde han bantleret med patronköket öfver axeln, knäppte kring
sig värjgehänget, satte hjelmen på hufvudet och tog karbinen.
»Du kan taga engelsmannen med dig», sade han till Jakob.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
