Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kämpade en stund med sig själv och tycktes,
som en dykare, bereda sig till att hoppa i.
»Tala om det för mig.» Han talade i mycket
bestämd ton. »Ni måste tala om alltsammans för mig.»
»Skall ni någonsin... förlåta mig?» frågade hon
med matt röst, nästan viskande.
Han tvekade, drog ett djupt andetag och hoppade i.
»Ja», sade han med förtvivlans mod. »Jag skall
förlåta er. Säg ut bara.»
»Det fanns ingen som kunde upplysa mig»,
började hon. »Vi voro så mycket tillsammans. Jag visste
ingenting om världen — då.»
Hon tystnade för att tänka sig om. Bashford bet
sig otåligt i läppen.
»Om jag bara hade vetat. . .»
Hon tystnade åter.
»Fortsätt», bad han.
»Vi voro tillsammans nästan varenda kväll.»
»Billy?» frågade han i en häftig ton som förvånade
henne.
»Ja, naturligtvis, Billy. Vi voro så mycket
tillsammans ... Om jag bara hade vetat. .. Det fanns
ingen som kunde säga mig . .. Jag var så ung . ..»
Hon tycktes vilja tillägga något, och hon såg
ängsligt på honom.
»Den skurken!»
Med detta exploderande utrop sprang Ned
Bashford upp, och han var nu ej längre en trött grek,
utan en våldsamt förbittrad ung man.
»Billy är ingen skurk, han är en snäll människa»,
försvarade Loretta honom med en bestämdhet som
förvånade Bashford.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
