Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hans ådror ä’ öppnade nu», sade kaptenen. »Det
tjänar ingenting till att förlänga hans elände. Gör
det nu så att det blir slut på det här.»
I>e ämnade kasta sig över 0’Brien, men han vek
undan.
»Jag skall ta livet av erl» skrek han. »Rör mig
inte, Sullivan! Jag går igen! Jag spökar! Antingen
ni sova eller ä’ vakna, skall jag spöka för er, tills
ni döl»
»Det är skamligt!» ropade Behane. »Om den korta
stickan hade varit min, skulle jag ha låtit kamraterna
hugga huvudet av mig och dött med glädje.»
Sullivan tog ett språng och grep den stackars
gossen i håret. De andra följde efter. 0’Brien
sparkade och spjärnade emot, bet ifrån sig och slog
efter alla händer som sträcktes ut från alla håll.
Lille Johnny Sheehan brast ut i den vildaste gråt,
men karlarna frågade inte efter honom. 0’Brien
böjdes baklänges mot däcket med locket under halse/n.
Gorman knuffades fram. Någon hade stuckit en stor
slidkniv i hans hand.
»Gör din skyldighet! Gör din skyldighet!» ropade
karlarna.
Kocken lutade sig fram, men då han mötte
gossens blick, förlorade han modet.
»Om du inte gör det, dödar jag dig med mina
egna händer», ropade Behane.
En ström av okvädinsord och hotelser
strömmade in över kocken från alla håll. Ännu tvekade
han.
»Det är kanske mera blod i hans ådror än i
0’Briens», sade Sullivan i menande ton.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
