- Project Runeberg -  När vi började /
97

(1902) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN VÄG TILL DIKTNING.

97

kelse af lifvet som ägande makt att svara på sina
egna spörsmål, hvilken jag insupit i barndomen,
säkerligen var yttersta orsaken till min sena
utveckling, till den långvariga bristen på litterärt allvar,
så blef kärleken till detta lif — en nyomvänds
blinda dyrkan — min räddning. Blef det som lärde
mig, att jag och min andes gärning ej kunde gå
tvenne vägar.

Vid denna tidpunkt kom jag nämligen att
bosätta mig i skärgården. Redan förut hade jag för
längre eller kortare tid vistats där och från första
stunden erfarit något alldeles särskildt vid
beröringen med dess natur och folk. Men långsamt som
lifsafgörande intryck alltid stadgat sig hos mig, hade
jag snarare trängt tillbaka än uppmuntrat de
fordrande gästerna. Ty fordrande var just hvad det
var — lifvet på de öde skären. Dessa karga, men
i grunden lefnadskäcka människor, som rätt inför
mina ögon förkrymptes af svält och tyranniskt
prästavälde — dessa vintrars isande tystnad, blott afbruten
af nordvästens skärande häxkörer — vårarnas sjuka
längtan — somrarnas egendomliga besvikning, då
allt det åtrådda ljusa, lätta städse drog stranden
förbi, aldrig landsteg, aldrig blef kvar, endast ett
ögonblick visade sig lockande och frustande på den
silfverblå fjorden för att genast åter glida ut, mot
obekanta mål — höstarna: den blygrå, lömska sjön,
den fattiga heden med sin glesa vissnande ljung,
sina isgrå, skrofliga knallar, där himlen låg öfver
maraktigt tryckande, medan blåsten for eggande
intill galenskap om i blodet — det kunde slita i ens

När vi började. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:08:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/narviborja/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free