Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvändheter var dock det stora målet: befrielse
från de bojor som timligheten smidde.
Människans inre fick inte vara en kampplats — det
var ju alltså i grunden samma harmoni, som
föresvävade t. ex. Platon. Platon betonade
tyglandet — tänk på bilden om körsvennen, för
honom var det naturligt, att färden sedan skulle
bli i ett soligt landskap, det var ju ständigt
omkring oss. Medeltiden däremot betonade målet
framför allt. Det blev det extatiska
sluttillståndet och det lugna förgårdstillståndet bakom
klostermurana. Och så kom det medeltida
re-ningstänkandet att bli abstrakt. Förfelat var det
inte, ty det var allvarligt. Många av de gamla
mystikerna ha förbluffande lärdomar att ge oss,
som dock endast de kunna rätt uppskatta, som
vänt sig till ”pankiegli angeli”. Förbluffande är
också deras antal: Bonaventura, Richard av St.
Victor, Thomas, Giovacchino da Fiore o. s. v.
— fler än man tror ha fördjupat sig i de stora
rymderna utanför vårt vanliga tänkande.
En lång, lång tidrymd var det förstås dock
som de överspände, och man får ju heller inte
blunda för att det dock endast var en
avgränsad krets; därutanför rasade det vilda blodiga
fejdlivet, passionernas fullblomstrande värld, vid
sidan om den stilla värld, där de voro — eller
skulle vara — döda. Medeltiden visar ändå hur
långt man kommer genom en sådan renodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
