- Project Runeberg -  Spridda studier. Populära uppsatser / [Samling 1] /
96

(1895-1924) [MARC] Author: Adolf Noreen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om skrift i allmänhet och svensk skrift i synnerhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke förnuftigare än n i ett tagent (för taget) efter
tagen eller mint (för mitt) efter min. Hvarför skall
d i förvända behållas före det tillagda t i förvändt,
och icke likaväl före det tillagda d i förvänd, som
förhåller sig till förvända på samma sätt som klädd
till kläda? Skall den och det (för dän och dät) rätta
sig efter de, så kan lika gärna fot rätta sig efter
fötter och sålunda skrifvas föt.

I ett bestämdt fall däremot både kan och bör,
för att icke säga måste, samhörighetsgrundsatsen
tillämpas, nämligen då uttalsgrundsatsen icke lämnar
tillräcklig vägledning för stafningen, antingen därför
att uttalet är sväfvande, så att det icke af detsamma
fullt tydligt framgår, hvilken af de i svensk skrift
förekommande bokstäfverna i det föreliggande fallet
borde på grund af uttalet användas; eller därför att
den talande åsyftar att uttala ett visst ljud och i följd
däraf lätt råkar att tro sig ha åstadkommit detta ljud,
äfven då en närmare eftertanke skulle kunna visa,
att så icke varit fallet. Det förra ha vi ett exempel
på uti ordet snabbt, som strängt taget hvarken uttalas
såsom snabbt eller snappt, utan såsom någonting midt
emellan. Det sednare är händelsen t. ex. i mottaga,
som verkligen uttalas såsom motaga, ehuru de flesta
tro sig frambringa två t-ljud, såsom deras afsikt ju
är. I båda fallen beror företeelsen därpå, att
betydelsesammanhanget mellan vissa ord är så innerligt,
att man vid uttalandet af det ena nästan med
nödvändighet kommer att tänka på och så godt sig göra
låter efterlikna det eller de andra. Så är
företrädesvis förhållandet med s. k. böjda och sammansatta ord,
hvilka därför inom ofvan angifna gränser med fog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naspristud/1/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free