- Project Runeberg -  Nathan Söderblom /
183

(1931) [MARC] Author: Tor Andræ
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

mans med Christian Eriksson besökte skulpturhallen i
Grand Palais och från galleriet såg ner på massan av
utställda verk, var konstnärens första intryck: »Tänk så
mycket svält det där representerar!» Bekantskapen med
konstens män gav icke blott många tillfällen att lära men
även många uppfordringar att hjälpa. »Det är av stort
intresse att något lära känna artisternas liv», skriver han
den 11/i 95. »D. v. s. i vanliga fall får jag se den dystraste
sidan. För ögonblicket har jag i uppdrag att tigga åt
Strindberg, som är övergiven av sin andra fru, är sjuk
och vill in på sjukhus, och för en svensk skulptör av de
allra förnämsta.» Söderblom sammanträffade, så vitt
jag vet, aldrig personligen med Strindberg och sörjde
för att denne aldrig fick veta om den hjälp han givit
honom. Han undgick också den dolska ovilja den store
misantropen brukade visa mot människor, till vilka han
kände sig stå i tacksamhetsskuld.

Ännu långt senare, när hans inflytande växte, tänkte
han på sina konstnärsvänner med uppmuntran och
beställningar. Den veke, känslige Sörensen-Ringi fick
göra relieferna till altare och predikstol i
Trefaldighetskyrkan. Då han skall utarbeta Getsemanescenen, visar
Söderblom honom att Frälsaren i Örtagården icke får
avbildas stående, med blicken mot himlen i heligt
överjordiskt lugn. Han är en människa, som vrider sig i
ångest och kval.

Hjälp kunde behövas på många sätt. Svaga
karaktärer behövde en fast ledning, som stålsatte viljan och
gav fart åt arbetet. Sommaren 1899, då maka och barn
vistades hemma i Norrala, hade han boende hos sig
målaren Otto Holmström, en älskvärd och fin natur men
med någon dragning åt bohem. Man levde frugalt, mest
på havregrynsgröt. Söderblom arbetade på sin »La vie
future», och Holmström målade en altartavla för kapellet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathan/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free