Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stiftsherde och rikets ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252-
evigheten, då han i den treenige Gudens namn antvardade
ärkebiskopsämbetet i sin unge medtjänares händer, och
Nathan Söderblom mottog ur lians hand sin
ärkebiskops-kräkla, under det tårar av helig rörelse strömmade från
hans kinder. Visst kände många gammaldags fromma
i den stunden en djup oro. Men den gamle Rudin, som
även han ägde gåvan att pröva andarna, bemötte deras
farhågor: »Se, han beder.»
Här skall icke göras något försök att teckna ens
huvuddragen av den gärning som Nathan Söderblom sedan
utfört under sjutton år, fyllda till sista ögonblicket av
oavbrutet, rastlöst afbete. Denna gärning har sträckt
sig så vida och gripit så djupt, att det en gång, då
avståndet skänker nödig överblick, kommer att kräva mycken
möda och rundlig tid att klargöra dess betydelse och
omfattning. Ännu så länge äga vi blott det allmänna
intrycket av vad han var och vad han ville, en skatt av minnen,
som vi gömma till begrundande, till uppfordran och
uppmuntran.
»Uppsalabiskopens egentliga kallelse gäller först och
sist stiftet. Allt annat kommer i andra hand. Vare detta
även här offentligen och eftertryckligt betygat gent emot
villfarelser av olika slag», heter det i ämbetsberättelsen
vid hans sista prästmöte. Hans sekreterare och
medhjälpare bekräfta, att det var en regel, som ovillkorligen
tillämpades. Vid de otaliga hänvändelser 0111 hans
medverkan i en eller annan form, som nästan dagligen
ingingo från när och fjärran, gällde det ständigt: stiftet
först. De, som till äventyrs förmena, att han för sina
ekumeniska plikter vanvårdat de biskopliga, känna icke
Nathan Söderblom. Dubbla eller flerdubbla
arbetsuppgifter var för honom ett livsvillkor för att riktigt trivas
och känna andlig jämvikt. I stiltje och enformighet
kunde lian verka nervös, splittrad och orolig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
