- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
15

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stulna bacillen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han stack upp den till kusken och ropade: »Mera
om vi blott komma undan!»

Myntet rycktes ur handen på honom. »Det går
nog», sade kusken och piskan lade sig efter hästens
svettiga länd. Droskan svängde till och anarkisten,
som till hälften rest sig upp, stötte glasröret mot
kuskbocken, då han skulle bibehålla balansen. Han kände
den bräckliga tingesten brista och den afbrutna nedre
delen föll ned på droskans golf. Han själf föll tillbaka
på sätet med en ed, och stirrade hämskt på de par,
tre dropparna på fotsacken.

Han ryste.

»Nå väl, jag förmodar jag blir den första. Hu!
I alla fall blir jag en martyr. Och det är dock något.
Men det är en snuskig död. Jag undrar om den är
så obehaglig som det säges.»

Nu fick han en tanke — han letade mellan sina
fötter. Några droppar voro ännu kvar i det
sönderbrutna rörets ända, och han sög i sig dem för att
vara säker. Bäst att vara säker. I hvad fall som
hälst ville han ej svika.

Sedan gick det upp för honom, att han ej längre
behöfde fly för bakteriologen. I Wellington Street sade
han åt droskkusken att stanna och klef ur droskan.
Han halkade på steget och hans hufvud kändes
konstigt. Det verkade fort det där koleragiftet. Han
vinkade kusken ut ur tillvaron, så att säga, och stod
på gatan med armarna korslagda väntande på
bakteriologen. Det var någonting tragiskt i hans ställning.
Känslan af öfverhängande död förlänade honom en
viss värdighet. Han hälsade sin förföljare med ett
utmanande skratt.

»Vive l’Anarchie! Ni kommer för sent min vän.
Jag har druckit det. Koleran är lössläppt!»

Bakteriologen i sin vagn kikade nyfiket på honom
genom sina glasögon. »Ni har druckit det! En
anarkist! Nu begriper jag saken.» Han höll på att säga något

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free