Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genom ett fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
London, lastade med kalk eller öltunnor; än en
ångslup, utbolmande tunga massor af rök och oroande
hela strandlinien med långa svallvågor; sedan en
hetsig elektrisk slup och sedan en båtlast nöjeslystna, en
ensam roddare, eller en fyraårors kanot från någon
roddklubb. Floden var kanske lugnast om morgnarne
eller sent på natten. En månskensnatt dref en del
folk ned under sång och zitterspel — det lät mycket
bra öfver vattnet.
Inom några få dagar började Bailey känna igen
några af båtarna, inom en vecka kände han ett halft
dussins intima historia. Ångslupen Luzon, från
Fitzgibbons, två mil uppför strömmen, plägade gå
frustande förbi, ibland tre till fyra gånger om dagen,
igenkänlig på sin färgning med rödt och gult, och sina
två orientaler bland besättningen; och en dag stannade
till Baileys stora förlustelse bostadsbåten Purple
Emperor, och åt frukost med den mest skamlösa
öppenhet. En annan gång begynte kaptenen på en trög pråm
tvist med sin hustru när de kommo i sikte från
vänster och hade öfvergått till handgripligheter innan de
försvunno till höger bakom fönsterinfattningen. Bailey
betraktade allt det där som en förlustelse, tillstäld för
att roa honom under hans sjukdom, och applåderade
alla de mer intressanta händelserna. Det hände, att
mrs Green, som kom in med hans måltider, fann
honom klappa i händerna eller sakta utropa »Encore!»
Men skådespelarne på strömmen hade andra
engagemanger och brydde sig ej om hans encore.
»Jag skulle aldrig ha trott, att jag kunnat få
sådant intresse i saker som inte angå mig», sade Bailey
till unga Wilderspin, som plägade komma in på sitt
nervösa, vänliga sätt och försökte trösta patienten genom
att språka med honom. »Jag trodde denna förmåga att
vara lat utmärkte barn och gamla fruntimmer. Men
allt beror på omständigheterna. Jag kan helt enkelt inte
arbeta och sakerna få bero; det är ej värdt att förarga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
