- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
103

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKATTEN I SKOGEN. I I I

»Här», sade Evans, »är refvet och här är
öppningen.» Han följde på kartan med sin tumnagel.

»Denna krökta - och slingriga linie ar strömmen
—-ah, hvad jag skulle vilja ha att dricka nu! —^ och den
här stjärnan är platsen.»

»Du ser den här punkterade linien», sade
mannen med kartan, »det är en rak linie och går från
buktens öppning till en klunga palmträd. Stjärnan finns
just där den skär strömmen. Vi måste lägga märke
till platsen när vi fara in i lagunen.»

»Det är konstigt», sade Evans, »hvad kunna de
här små tecknena betyda? De likna planen af ett
hus eller någonting dylikt; men hvad alla de här små
strecken, som visa både hit och dit, skola betyda, kan
jag inte fatta. Och hvad språk är skriften?»

»Kinesiska», sade mannen med kartan.

»Naturligtvis! Han var ju kines.»

»Det voro de alla», sade mannen med kartan.

De sutto båda en stund stirrande på landet,
medan kanoten långsamt dref framåt. Sedan tittade
Evans efter årån.

»Du är i tur med årån nu, Hooker», sade han.
Och hans kamrat lade lugnt ihop kartan, stoppade ned
den i sin ficka, gick försiktigt förbi Evans och började
paddla. Hans rörelser voro långsamma, liknande en
mans, hvars krafter voro nästan uttömda. I

Evans satt med ögonen till hälften slutna,
beskådande hur den skummiga bränningen utefter
korallref-vet kröp närmare och närmare. Himlen var som en
smältugn nu, ty solen var nära zenith. Fastän de nu
voro så nära skatten, kände han icke den triumf som
han väntat. Den intensiva spänningen vid striden om
planen och den långa resan från fastlandet i den
oprovianterade kanoten hade, för att begagna hans eget
uttryck, »drifvit ut det ur honom». Han försökte ruska
upp sig genom att tänka på de guldstänger, kinesen
talat om, men tankarne ville inte stanna vid dem; de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:51:02 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nathumor/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free