Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träffade en sten mellan hästens ben och studsade
genom luften, surrande och sjungande som en
underlig insekt.
Skotten upphörde då gevärsmagasinen voro
tömda, och plötsligt blev det tyst. Den unge mannen
jublade invärtes. Han hade kommit oskadad ifrån detta
fruktansvärda kulregn. Han såg sig om. Ja, de hade
tömt sina magasin. Han såg att flera höllo på att
ladda om. Andra sprungo tillbaka efter sina hästar
bakom huset. Medan han satt där och spejade
kommo två, som redan kommit i sadeln, sprängande om
hörnet. I det samma såg han mannen med det
välbekanta röda skägget falla på knä på marken, kasta
upp geväret till kinden och sikta helt kallblodigt och
noggrant för ett så långt skott.
Den unge mannen gav hästen sporrarna, hukade
sig ner och kastade sig av och an i sadeln för att
rubba den andres sikte. Ännu kom intet skott. Med
varje språng hästen tog kom skogen närmare. Det
var nu endast hundra meter till den, och ännu dröjde
skottet.
Men nu hörde han det, och det var det sista han
hörde här i livet, ty han var död innan han nådde
marken efter sitt långsamma fall ur sadeln. Och de
som stodo och höllo utkik vid bondgården sågo
honom falla, sågo hans kropp studsa då den träffade
marken och sågo den skur av rödkindade äpplen som
regnade över honom. De skrattade åt den oväntade
äppeleruptionen och klappade händerna åt den
rödskäggige mannens långa skott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
