Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomtens faddergåva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls reda på var jag gjort av den, men bäst det är, sitter den vid
min kjollinning utan att jag vet hur det gått till.
MÅRTEN.
Kan det vara tomten, som sätter dit den?
MAJA LENA
(viskande).
Jag tror nästan det.
MÅRTEN:
Har du sett honom?
MAJA LENA.
Inte riktigt. Bara en liten skymt av honom, då och då. Och rätt
som det är, kan han viska mig något i örat.
VÄRDSHUSMOR
(som hört på medan hon gått och stökat, utbrister föraktfullt).
locka dumheter! Jag orkar inte höra på längre. (Tar den första
tallriken, som Mårten ätit ur, och går med den till spisen, där hon ställer sig att syssla med
litet av varje.)
MÅRTEN
(till Maja Lena).
Hur gick det till när du fick den där skeden, då?
MAJA LENA.
Jo, en gång, när jag var mycket liten, blev jag så sjuk att far
och mor trodde jag skulle dö och satt och talade om hur
förskräckligt det var att jag ännu inte blivit döpt, för det skulle kanske göra
att jag inte kom in i himmelriket. Då gick emellertid dörren upp,
och in steg sockenprästen. Han hade gått helt lugnt på bygatan,
berättade han, då en snövirvel omvärvde honom, så att han inte
visste vart han gick, och när han kunde se upp igen, var han mitt
inne i djupa skogen och hittade inte hem. Men så fick han syn på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
