Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öpnade sig knarrande de tunga portarna. Ack!
mycket välkommen! hjertligen välkommen
Herr Justitiarie, hvilket fasligt väder! Så
ropade den gamle Franz i det han höll
lanternan högt i luften, så att skenet deraf
fullkomligt uplyste hans skrynkliga, till ett
vänligt småleende, besynnerligt förvridna
ansigte. Vagnen körde in på gården, vi
stego ur, och nu först bemärkte jag
fullkomligt den gamle tjenarens sällsamma
gestalt, som var insvept i ett gammaldags med
många snören underligt utsiradt jägare-livré.
Den breda hvita pannan var endast
beskuggad af ett par grå lockar: hans raska
jägarelefnad hade gifvit den nedre delen af
ansigtet en mörkbrun färg, och ehuru de
hopdragna musklerna nästan gåfvo hans
ansigte utseende af en sällsam mask, så
försonade likväl den enfaldiga godsintheten,
som lyste ur ögonen och lekte kring
munnen, med allt det öfriga. Nå gamle Franz,
började min onkel, under det han i
försalen skakade snön af sin pels, nå gamle
Franz är allt i ordning, äro tapeterna
afdammade i min kammare, sängarna
inburna, har rummen i dag och i går
blifvit väl eldade? Nej, svarade Franz
ganska kallsinnigt, nej bästa Herr Justitiarie
allt detta har ej skett! Men min Gud,
ropade min onkel, jag har ju skrifvit tids nog,
jag kommer ju alltid på utsatt dag; det är
ju en förbannad dumhet, — nu kommer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
