Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord och i hans Åtbörder låg något
öfver-in ensk lig t som ingaf mig en djup vördnad’.
Då han åter nedsatte sig i ländstolen, var
hans blick liksom förklarad, han
hopknäppte sina händer och bad sagta. Sålunda
hade väl några minuter förflutit, då sade han
med denna milda och till hjertat
trängande röst, som han så fullkomligt hade i sin
makt: Nå väl kusin? Intagen af fasa ■—
förskräckelse — ångest — helig vördnad och
kärlek, störtade jag på knä och fuktade med
heta tårar den mot mig utsträckta handen.
Gubben slöt mig i sina armar, och i det
ban ganska ömt tryckte mig till sitt hjerta
sade han mycket veit; Nu skola vi äfveii
sofva ganska ljuft. — Det skedde äfven,
och då intet förskräckande lät höra sig den
följande natten, så återfingo vi vår vanliga
munterhet, på de gamla Fröknarnas
bekostnad, som, om de äfven i sjelfva verket
fortforo att genom sitt sällsamma väsende
synas litet spöklika, likväl drefvo endast ett
förnöjsamt spökeri, till hvilket den gamle
förstod att på ett tokroligt sätt gifva
anledning.
Äntligen efter flera dagars förlopp
anlände Baronen med sin gemål och ett
talrikt jagtfölje; de bjudna gästerna samlade
sig, och nu börjades i det hastigt folkrika
slottet det högljudda lustiga lefnadssättet,
som förut är beskrifvet. Då Baronen
genast efter sin ankomst inträdde till oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
