Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkert det olyckliga missförståndet
upphöra, hvilket endast frånvaron underhållit.
Hubert tog den vid kakelugnen stående
eldtången, och under det han dermed
sönderslog en qvistig rökande brand, och
förde bättre tillsammans elden, sade han till
V – – : Ni ser Justitiarie att jag är en
godsinnd menniska och skicklig till
hvarjehanda små husliga syslor. Men Wolfgang
är intagen af de sällsammaste fördomar
och — en riktig girigbuk. — V – – ansåg
det icke rådligt att vidare intränga i
brödernas ömsesidiga förhållande till
hvarandra, i synnerhet som Huberts utseende,
hans uppförande och ton tydligt
tillkännagåfvo en menniska, hvars inre var
sönderslitet af de häftigaste och mest stridande
passioner.
Ännu sent på aftonen gick V – – upp
i Baronens rum för att erfara hans beslut
angående några af Fideikommissets
angelägenheter. Han fann Wolfgang ganska
upprörd vandrade häftigt af och an med
armarna på ryggen. Han stannade, då
han slutligen blef varse Justitiarien,
fattade hans både händer och stirrande honom
dystert i ögonen, sade han med bäfvande
röst: Min bror är kommen! — Jag vet
fortfor han, inan V – – ännu knappt öppnat
munnen till en fråga, jag vet hvad ni vill
säga. Men ni vet icke att min olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
