Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»341
sialter på afständ, hvilka snart äter
försvunno bland träden. Han ville lössläppa
sina hundar: Gör det ej min vän,
ropade Denner, ty jag kan försäkra eder att
vi icke hafve det ringaste att frukta,
Knapt hade ban uttalat dessa orden förr
an en lång svartmuskig harl med yfvigt
hår och stora mustacher samt en bössa i
handen framträdde ur buskarna få steg
i-från dem. Andreas gjorde sig färdig
alt skjuta. Skjut icke, skjut icke! ropade
Denner. Den mörka gestalten nickade
vänligt åt honom, och förlorade sig sedan
bland träden. Ändtligen voro de ur
skogen på den solrika landsvägen. Jag
tackar er hjertligen för er godhet att
ledsaga mig, sade Denner, återvänd nu till
er boning; skulle ni åter träffa sådana
gestalter som dem vi sett,, så fortsätt lugnt
er väg, utan att bekymra er om dem.
Låtsa som ni icke blef dem varse, behåll
edra hundar i kopplet, så skall ni utan
ringaste fara uppnå er boning. Andreas
visste icke hvad ban skulle tänka om allt
detta och om den besynnerliga
köpmannen, hvilken, liksom en andebesvärjare,
förmådde alt hålla fienden pä afstånd.
Han kunde icke begripa hvarföre ban,
utrustad nied denna gåfva, lålit ledsaga sig
genom skogen. Oförskräckt vandrade
Andreas hem, och intet misstänkt förekom
honom under vägen, utan han anlände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
