Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Stenbrohult och Värend. Sägner om trolltyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett ställe i Värend fanns det ett stenröse, i vilket
voro gömda stora skatter av silver och guld, som
vaktades av en drake. När det var soligt, brukade draken
ibland ta upp skatterna och breda ut dem på röset.
Då kom en gång en kvinna förbi och såg, hur det glänste
av silvret och guldet. Hon skyndade dit för att rycka
till sig av dyrbarheterna men kom bara åt att ta några
få smycken; draken försvann genast med det andra. Hon
var så ledsen, att hon inte hade haft ett stycke stål
med sig, ty hon var säker på att om hon hade kastat det
mitt ibland skatterna, så hade de blivit kvar.
Det finns i Småland mängder av gravhögar från
hednatiden, men förr trodde folket, att det var farligt att
röra i dem. Så fort en man tog sig för att gräva i högen,
sade de, började det att brinna i byn, och så måste
han förstås kasta spaden och skynda sig hem för att
släcka.
På ett ställe berättas en underlig historia om en
kyrkklocka. Den stränge Gustav Vasa behövde pengar
och lät gå ut ett påbud, att folket skulle lämna till
kronan sina överflödiga kyrkklockor. I en socken
försäkrade folket, att de hade blott en enda klocka, och den
fingo de då behålla. Men de talade osanning: de hade en
klocka till, »lillklockan», som de hade gömt på bottnen
av en sjö. När nu kungens utskickade voro borta, gingo
socknemännen gladeligen till sjön för att hissa upp sin
kära »lillklocka». De fingo lyckligt och väl tag i henne,
de halade och halade, klockmalmen lyste som guld i
vattenbrynet – men så föll hon plötsligt ned igen, och
aldrig fingo socknemännen se henne mera. Klockan ville
ej komma tillbaka till människor, som hade ljugit och
bedragit för hennes skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
