Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra sinnens erövringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föremål skulle en plats endast kunna fattas i
förhållande till rummets gränser, varav följer, att ingen
plats kan fattas i ett obegränsat rum — alla
platser måste vara lika avlägsna från gränser, som icke
finnas. Under det vi sålunda nödgas tänka, att det
gives en absolut rörelse, finna vi en absolut rörelse
ofattbar.—
Så långt Spencer.
På detta sätt invecklar vårt förnuft sig i
motsägelser, så snart det överskrider gränserna för
det ändliga och vill fatta det oändliga. En berömd
naturforskare, Carl von Nägeli, höll för några år
sedan vid tyska naturforskarförsamlingens
femtioårsjubileum ett föredrag, vari bland annat belystes
de egendomliga konsekvenser, vartill vår varJiga
uppfattning av världsaltet leder. Om vi antaga,
säger Nägeli, att världsrymden är oändlig, vilken
den enligt våra rumsföreställningar måste vara, så
följa då utan slut världskroppar på världskroppar
i olika storlek, olika sammansättning, olika
utvecklingsstadier. Då nu storlek, sammansättning och
utvecklingsstadier röra sig inom ändliga gränser,
så utgöra de möjliga kombinationerna visserligen
ett efter det vanliga språkbruket oändligt stort,
men dock icke ändlöst antal. När detta antal är
uttömt, måste samma kombinationer upprepa sig.
Det nyttar ingenting till att invända, att
centillio-ner av världskroppar eller världskroppssystem icke
räcka till för att utfylla antalet möjliga
kombinationer; ty centillioner äro i ändlösheten mindre än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
