Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sömnens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spända, bli efter insomnandet slappa och förlora
all sin spänning; denna process fortgår vanligen
uppifrån och ner, så att först ögonlocken och
ansiktsmusklerna, därefter armarna och till sist
bål-och benmuskulaturen slappar av. Snarkandet är ett
sådant slapphetssymptom, som uppstår därigenom
att de muskler, som annars hålla veka gommen
utspänd, slappna av, så att den utströmmande
andningsluften sätter gomseglet i en fladdrande rörelse.
Att den medvetna själsverksamheten är upphävd
under sömnen är ju en lika viktig som banal
erfarenhet, men härmed är ej sagt, att varje form av
hjärnverksamhet upphört hos den sovande.
Visserligen är sömnen ett tillstånd, varunder organismen
avkopplar de medvetna förbindelserna med
yttervärlden, vilka i vaket tillstånd förmedlas genom syn,
hörsel, känsel o. s. v.; sömnen är nämligen det
stadium, då den genom det psykiska arbetet slitna
nervsubstansen åter uppbygges, och för att detta
reparationsarbete må försiggå så ostört som
möjligt, stänger organismen portarna utåt, ungefär som
trafiken stoppas, när nya järnvägsskenor läggas in.
Men å andra sidan kräver naturligtvis
självbevarelsedriften, att organismen ej alltför skoningslöst
prisges åt de faror, varmed kampen för tillvaron
hotar allt levande, och som säkerligen skulle bli
övermäktiga, om sömnen verkligen vore det
förlamningstillstånd, vartill somliga velat göra den.
Man behöver ju, säger en forskare på detta
område (Trömner), endast betrakta en sovande, helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
