Gull och silfwer äro wäl de ädlaste Metaller; men öka därföre ingalunda altid den Nationnale winsten, då de skola frambringas utur jorden. Alla handels-waror kunna förwandlas i så mycket af dessa Metaller, som swarar emot deras wärde. Ej eller är Ducaten någonsin så röd, at han ej går ut för bröd, som wåra förfäder plägade säga.
Mon det icke wore nödigt, at taga i öfwerwägande, om de sedan 1760 års början til och med 1764 års slut tilwerkade 38 marker 4 lod gull samt 5464 marker 1/2 lod silfwer, swara emot den därpå anwände kostnad och arbete och flera Socknars därtil anslagne ränta med mera? eller om icke för alt detta mångdubbelt så mycket silfwer och gull kunnat införskrifwas efter den högsta Cours? eller om en sådan patriotisme eller kärlek för Swenskt gull och silfwer ökat werkeligen den Nationnale winsten? och om de blott måste underhållas i hopp om rikare afkastning för framtiden?
Mon ändteligen arbetarnes och Allmogens klagan och fattigdom omkring och wid Bruken, då de twingas därwid, icke wittnar om Nations förlust, och den håg hos dem finnes at anwända sin tid och krafter, på det som wore dem och Riket för närwarande tid nyttigare?
Jag talar här aldeles icke om sådana Bruk, som utan Allmogens och
arbetarenas olägenhet äga bestånd; de äro rätt så dyra Rikets
Clenodier, som någonsin Landtbruket, Handel och Manufacturer.
