Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
“Jn, det var just en skön öfverraskning att få den
flickan hit och se hennes gudsnådliga miner och höra
alla beskärma sig öfver, hur söt hon är, och veta, att
pappa och mamma önska, att vi liknade henne.“
Och så rysligt simpelt klädd hon går“, inföll Elin.
“Jag skäms, när jag är i sällskap med henne.“
fDet rår hon inte för, stackars liten, hennes far är
både fattig och elak, fastän han har äran att heta
Örnschöld.“
“Att hon skall hit just till julen, det är det
förargliga“,utbrast Harald och stampade i marken, så att
snöpyramiderna darrade.
I detsamma hördes helt nära en kvidande röst:
Goa herrskap, gif en fattig vandringsman en slant.“
fHvad är du för en?“ frågade Harald barskt. “Gå
din väg, tror du vi nu ha tid att bry oss om tiggare?“
Den tilltalade, en blind gubbe med tärda drag och
stripigt, grått hår, hade, ledd af en stor, svart hund,
obemärkt närmat sig gruppen.
“Ack, käre herre, jag ser knappt en skymt af Guds
ljus, men hemma i vår by, långt härifrån, har jag hört,
att goda människor i Göteborg inrättat ett ögonsjukhus,
och att en snäll doktor, som förestår det, har botat
många. Nu har jag tänkt att gå dit och höra efter, om
det står till för mig att få någon hjälp. Goa, snälla
herrskap, ni äro unga, det hör jag på rösterna, ge mig
lite hjälp. Jag är gammal och orkar inte långt i
sänder, och det är många mil till Göteborg.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
